Bodenbo har fyra fantastiskt fina pensionärslägenheter på Saxvägen i Svartbjörsbyn. I en av de fyra idylliska minivillorna vid Buddbyträsket bor Gulli Hansson, som är en av dem som har bott längst hos oss. 

Hej Gulli! Vi har hört att du är en av dem som bott längst hos Bodenbo. När flyttade du in i din första Bodenbo-lägenhet?

Ja, du. Under 60-talet bodde jag, min make och våra tre barn i många hus som Bodenbo äger idag, men som hade andra ägare då, till exempel här uppe på Grepvägen och nere på Garnisonsgatan. Men min make var här ifrån Svartbjörsbyn och han ville inte bo på stan, så när ungarna hade flugit ut så flyttade vi tillbaka hit till Svartbjörsbyn. Det var i december 1968 och då var det till en lägenhet som ägdes av Bodenbo. Sedan flyttade jag och min make runt till olika Bodenbo-lägenheter här i området tills vi hamnade här på Saxvägen 15 för 23 år sedan. Så Det är en bra bit över 50 år som jag bott hos Bodenbo!

Ja, det blir ju över 55 år hos Bodenbo. Det måste vara rekord. Hur tycker du att de skött sig som hyresvärd under de här 55 åren?

Jag har trivts jättebra med Bodenbo och att bo i alla Bodenbos lägenheter, även på Garnisonsgatan som nu är Bodenbo men som då ägdes av HSB. Jag har till och med jobbat åt Bodenbo och städat på Garnisonsgatan. Det var på den tiden då Bodenbo hade sitt kontor i en liten barack med en kontorist och några hantverkare bara. Men jag måste säga att jag trivs bra med boendet, bolaget och med folket som jobbar där. Jag tycker att de sköter sig rätt bra. En gång hade jag ett läckage i köket så jag inte kunde använda det på flera månader, men de ordnade det så det gick bra. Men det är klart att det blir inte alltid rätt.

Är det något speciellt och som skett i närtid som du tänker på och som inte har blivit bra?

Ja, de skulle måla om broarna till entrén och skrapade inte bort gammelfärgen innan de satte ny färg, så det har ju flagnat alltihopa. Ingen hade väl talat om för dem som målade hur de skulle göra med underarbetet. Så nu får jag sätta blommor på räcket så skavankerna inte syns. Och Karin som bor i lägenheten intill hon har varit på dem på Bodenbo och sagt att ”till våren ska det skrapas och målas och skrapa det kan jag göra!” Och sedan var det mycket om sig och kring sig med altanen. Det låg bara lösa träplattor där först. Men jag gav mig inte, jag skulle ha en altan. Men det är inte tätt undertill och drar kallt så förbaskat. Så jag har varit på förvaltaren två gånger och det lär bli en gång till! Men egentligen har jag inte så mycket att klaga på förutom att det ibland tar sådan tid innan de kommer om man behöver ha något gjort. Men det är klart att det kanske inte kan gå lika fort som förr när hade fler egna hantverkare anställda.

Kanske det blir bättre nu när du får komma till tals och säga ditt hjärtas mening i Bodenbos egen tidning?

Så kan det kanske bli. Nu låter det som man bara klagar, men jag har trivts väldigt bra med Bodenbo annars stannar man inte i över 50 år. Fast det finns alltid saker att förbättra. Till exempel har plogningen i vinter varit fruktansvärt dålig, fast det är ju inte Bodenbos fel. De kunde vara oplogat långt in på eftermiddagen och till sist hade vi bara en liten kattstig att gå på. Det sa tjejen i kundtjänsten att det var bra att jag informerade om så de kunde se över det. Men det är första gången det varit så här dåligt, tidigare har det aldrig varit några problem.

Det känns väl extra skönt då att snön gjort sitt och att vi går mot sommar och värme, eller hur?

Oh ja! När vi får öppet vatten, grönskande gräsmattor och buskarna slår ut. Då är det verkligen fint här omkring med utsikt över Buddbyträsket. Vi som bor här kallar det också för guldkusten. Vi har mycket fåglar här och svanar som häckar nere vid sundet. Visst är det fint med sommaren om det inte vore för de där myggjäklarna. Jag har så mycket vatten häromkring och så lite sly på det. Så myggen slipper jag inte undan, men jag tänder en myggspiral så kan jag njuta av sommarkvällarna. Altanen är tre gånger nio meter, så jag har ordentligt att röra mig på. Och när solen ligger på blir det varmt och skönt så länge man slipper vinden. Häromdagen hade jag 43 grader i solen på altanen. Tänka sig, i mitten av april!

Det låter ju helt fantastiskt. Du bor ju här ensam, har du någon av släkten kvar som kan sitta på altanen med dig?

Min make gick bort för åtta år sedan och pojken dog 2012, men båda mina flickor bor i närheten. En av dem bara 200 meter härifrån och den andra bor på stan. Så har jag sex barnbarn och nio barnbarnsbarn och åtta barnbarnsbarnbarn. Jag har ett barnbarn i Timrå och ett i Älvsbyn, men annars bor alla i närheten, Bredåker och Unbyn och häromkring. Så minstingarna kommer gärna hit för att få sig lite fika. Jag har ett litet barnbarnsbarn som knackar på, och så sätter hon händerna i sidan och säger uppfordrande: ”Har du nå’ fika, Gulli?” De är så söta minstingarna! Jag fyller 92 år till hösten, så det börjar vara lite skröpligt på utsidan och har dåligt i ena benet, men huvudet har jag i behåll och det är jag tacksam över. Så länge man får vara klok i huvudet så man vet vad man heter och var man bor, det värdesätter jag.

Tack för att vi fick komma och hälsa på hos dig på guldkusten, Gulli. Bodenbotidningens utsände hoppas att få anledning att återkomma under högsommaren och sitta en stund och njuta på altanen.

Tack själv. Du är så välkommen tillbaka hit och hälsa på!